Universelll andlighet för fred av S. N. Goenka

Datum: den 29 augusti 2000

Nedan återges hela det tal som S. N. Goenka höll för deltagarna i Millennietoppmötet för världsfred den 29 augusti 2000 i generalförsamlingens stora sal.

När mörker råder behövs ljus. Idag, när våldsamma konflikter, krig och blodsutgjutelse orsakar så mycket lidande, behöver världen mer än någonsin fred och harmoni. Detta är en stor utmaning för religiösa och andliga ledare. Låt oss anta den utmaningen.

Varje religion har ett yttre skal och en inre natur eller kärna. Det yttre skalet består av ritualer, ceremonier, trosuppfattningar, myter och doktriner. De skiljer sig åt från religion till religion. Men det finns en inre, gemensam kärna i alla religioner: en universell lära om moral och generositet, om ett rent och disciplinerat sinne fyllt av kärlek, medkänsla, välvilja och tolerans. Det är den gemensamma nämnare som religiösa ledare borde framhålla och deras anhängare tillämpa. Om man betonar alla religioners kärna och fäster mindre vikt vid de ytliga aspekterna kan konflikterna minimeras.

Alla människor måste ha frihet att bekänna och utöva sin tro men samtidigt får de inte försumma religionens kärna: att inte störa andra genom sin religionsutövning och inte fördöma eller nedvärdera andras tro.

Med alla olika trosuppfattningar som finns, hur kan vi överbygga olikheterna och utforma en konkret fredsplan? Buddha, den upplyste, blev ofta uppsökt av människor med olika åsikter. Han brukade då säga, "Låt oss bortse från det som skiljer oss åt. Låt oss i stället betona det som vi kan komma överens om och praktisera det. Varför bråka?" Dessa visa ord är lika giltiga och relevanta idag.

Indien, det land som jag kommer från, har under årtusenden gett upphov till många olika filosofiska och andliga riktningar. Trots enstaka våldsutbrott har mitt land varit ett föredöme i fredlig samexistens. För ungefär 2 300 år sedan styrdes Indien av Ashoka den store, vars välde sträckte sig från dagens Afghanistan till Bangladesh. Inom hela riket lät denne medkännande härskare inrista påbud i sten där han förordade att alla trosuppfattningar skulle respekteras. Resultatet blev att anhängare av alla andliga traditioner kunde känna sig trygga under hans styre. Han uppmanade människor att leva moraliskt och respektera föräldrar och gamla samt att inte döda. Hans ord är giltiga än idag:

"Man ska inte måna om bara sin egen religion och fördöma andras. I stället bör man visa respekt för andra religioner och det finns flera skäl för detta. Genom att göra det hjälper man den egna religionen att blomstra, och man stödjer också andras religion. Handlar man annorlunda gräver man den egna religionens grav och skadar också andras. Den som är mån om sin egen religion och fördömer andras gör det kanske av hängivenhet och tänker: "Jag ska prisa och ära min religion" men hans sätt att handla skadar allvarligt den egna religionen. Samförstånd är bra. Må alla lyssna och gärna lyssna till andra människors trosuppfattning." (Påbud nummer 12)

Kejsar Ashoka representerar en lysande tradition av tolerans, samexistens och fredligt närmande mellan människor. Denna tradition fortlever bland ledare och regeringar än idag. Ett exempel är kungen av Oman som skänkt mark till kyrkor och tempel för andra religioner samtidigt som han uthålligt och hängivet utövar sin egen tro. Jag är övertygad om att sådana medkännande ledare och regeringar kommer att finnas också i framtiden i många länder runtom i världen. Som det står skrivet: "Saliga är de som skapar fred för de ska kallas Guds barn."

Det är alltför tydligt att de som uppmanar till våld först och främst skadar sina egna. De kanske gör det direkt genom sin intolerans eller indirekt genom att deras handlingar provocerar fram en våldsam motreaktion. Å andra sidan står det skrivet, "Saliga är de barmhärtiga för de ska få barmhärtighet." Detta är naturens lag och skulle lika gärna kunna kallas Guds väg eller vilja. Buddha sa, "Fiendskap kan inte fördrivas genom fiendskap utan bara genom sin motsats. Detta är den eviga Dharma (andliga lagen)." Det som kallas Dharma i Indien har inget att göra med hinduism, buddhism, jainism, kristendom, islam, judendom, sikhism eller någon annan -ism. Sanningen är enkel: innan jag skadar någon annan genom att skapa en negativ känsla i sinnet har denna negativa känsla först skadat mig själv. Genom att avlägsna negativa känslor kan man finna inre frid och stärka freden i världen.

Inre frid för att uppnå världsfred

Varje religion värd namnet uppmanar sina utövare att leva ett moraliskt och etiskt liv, att uppnå sinneskontroll och sträva efter ett rent hjärta. En tradition säger; "Älska din nästa" och en annan Salaam aleikum; "Må frid vara med dig", ytterligare en annan säger Bhavatu sabba maṅgalaṃ eller Sarve bhavantu sukhinah; "Må alla varelser bli lyckliga". Vare sig det gäller Bibeln, Koranen eller Bhagavad Gita så uppmanar de till fred och vänskap. Alla stora religionsgrundare alltifrån Mahavir till Jesus har varit förebilder för fred och tolerans. Ändå är vår värld plågad av religions- och trosstrider eller till och med krig eftersom vi betonar religionens yttre skal och försummar dess kärna. Resultatet är brist på kärlek och medkänsla i människors hjärtan.

Man kan inte uppnå fred i världen om det inte råder frid i människors sinnen. Upprördhet och frid kan inte samexistera. Ett sätt att uppnå inre frid är Vipassana eller insiktsmeditation. Vipassana är en trosneutral, vetenskaplig och resultatorienterad teknik för själviakttagelse och ett sätt att förverkliga sannningen. Genom att praktisera denna teknik får man en direkt erfarenhet av hur kropp och sinne samverkar. Varje gång en negativ känsla som t.ex. hat uppstår i sinnet utlöser det en obehaglig känsla i kroppen. Varje gång sinnet utvecklar osjälvisk kärlek, medkänsla och välvilja översköljs hela kroppen av behagliga förnimmelser. Att praktisera Vipassana visar också att det som sker in sinnet föregår tal och handling, och bestämmer om dessa handlingar blir gynnsamma eller ogynnsamma. Sinnet är viktigast. Därför måste vi hitta verksamma metoder som kan göra sinnet rent och fridfullt. Sådana metoder kommer göra att den gemensamma deklarationen från detta toppmöte får ett större genomslag.

Det gamla Indien har gett världen två träningsmetoder. Den ena omfattar fysiska övningar, yogaställningar (asanas) och andningskontroll (pranayama) för att hålla kroppen frisk. Den andra innebär mental träning, Vipassana, för att hålla sinnet friskt. Människor kan praktisera båda metoderna oavsett trosuppfattning och gör det också. Samtidigt kan de i frid och harmoni utöva sin egen religion och behöver inte byta religion, som är en vanlig källa till spänningar och konflikter.

Om ett samhälle ska bli fridsamt måste fler och fler i samhället bli fridsamma. Vi har som ledare en skyldighet att föregå med gott exempel, att inspirera andra. En vis människa har sagt: "Det krävs ett balanserat sinne för att balansera andra människors obalanserade sinnen."

Sett ur ett vidare perspektiv kommer ett fridsamt samhälle att finna ett sätt att leva i frid med naturen. Vi inser alla behovet av att skydda miljön och stoppa miljöförstöringen. Men vi handlar inte efter vår övertygelse eftersom vi hindras av mentala föroreningar som okunnighet, grymhet och girighet. Om vi avlägsnar sådana föroreningar främjar vi mellanmänsklig fred och skapar ett balanserat och hållbart förhållande mellan samhället och naturen. Religionen kan på detta sätt stödja och utveckla skyddet av miljön.

Icke-våld: nyckeln till en definition av religion

Det är ofrånkomligt att religioner skiljer sig åt. Men genom att samlas här på detta toppmöte för fred har företrädare för de stora världsreligionerna visat att de vill arbeta för fred. Låt fred bli den främsta principen för "universell religion". Låt oss tillsammans deklarera att vi avstår från att döda och att vi fördömer våld. Jag uppmanar också alla politiska ledare att instämma i denna deklaration, medveten om deras nyckelroll då det gäller att skapa krig eller fred. Vare sig de instämmer eller inte så låt oss här och nu avge ett löfte: att i stället för att tolerera våld och dödande förklara att vi förbehållslöst fördömer sådana handlingar och särskilt våld i religionens namn.

Vissa religiösa ledare har mod och visdom nog att fördöma det våld som utövas i den egna religionens namn. Det kan finnas olika filosofiska och teologiska synpunkter på att söka förlåtelse eller ångra handlingar av våld och dödande; men om man tillstår våld som utövats i det förflutna innebär det att man erkänner att det var fel och inte kommer att tolerera det i fortsättningen.

Låt oss under FN:s ledning göra ett försök att formulera en definition av religion och andlighet som betonar icke-våld och vägrar acceptera våld eller dödande. Ett misslyckande att fastslå att religion är synonymt med fred skulle innebära den allra största olycka för mänskligheten. Detta toppmöte skulle kunna ge ett förslag till "universell religion" eller "icke-sekteristisk andlighet" som FN kunde anta.

Jag är övertygad att detta möte kommer bidra till att fokusera världens uppmärksamhet på religionens verkliga syfte:

Religion skiljer oss inte åt;
religion lär ut frid och hjärtats renhet.

Jag lyckönskar dem som organiserat detta historiska toppmöte för deras klarsynthet och strävan. Och jag lyckönskar de religiösa och andliga ledare som har mognad nog för att arbeta för försoning. Det inger hopp om att religion och andlighet ska leda till en fredlig värld.

Må alla varelser bli fria från negativa känslor och bli lyckliga.

Må fred och harmoni råda.